Idag tänkte jag ta upp ämnet att belöna sin hund, inte bara vid träning eller tävling, utan även i vardagssituationer.
När jag frågar mina kursdeltagare vad de tänker på när jag säger belöning brukar de allra flesta svara godis.


När jag själv tänker på att belöna mina hundar är det väldigt sällan jag tänker just godis. Jag använder mig väldigt ofta av fysisk kontakt, klappar om hunden, kliar den på ryggen eller under örat.
Eller plockar fram en leksak och belönar med, för vem har sagt att belöning måste vara godis?
För inte så länge sedan läste jag en studie som var gjord på flera hundar under träning, där resultatet visade att hundar som får leka som belöning eller leka efter träning lärde sig upp till 40% snabbare. Nu är inte tiden den viktigaste i hundträningen utan resultatet som jag brukar säga. I skrivande stund kan jag inte hitta länken till undersökningen, men så fort jag hittat den igen lägger jag det som en kommentar i bloggen nedan.

 

JU MER BERÖM DESTO BÄTTRE

Både i rallylydnaden, lydnaden och i freestyle använder jag mig hellre av lek än godis som belöning, dels märker jag att hundarna tycker att leken är så fantastiskt skoj, och sen blir de mer motiverade att träna mer, och jag upplever att det ger bättre resultat än att bara stoppa en godis i munnen på vovven. För tänk er själva om ni gjort något bra, och ni får en karamell, utan att egentligen någon säger så mycket, eller om ni gjort något bra och någon kommer fram och verkligen talar att det var bra, visst blir man glad då?
Nu talar jag i och för sig emot mig själv här, med tanke på den godisgris som jag är. Men jag tror ni fattar poängen, ju mer beröm och ju längre belöningen varar ju roligare tycker hunden det är. Vilket också ofta innebär att den jobbar lite extra för sin belöning.

”När den ser som lyckligast ut
över belöningen tar vi paus,
och så får nästa hund ut och träna.”

Jag använder mig ofta av kampflätor, bollar, eller andra kampleksaker, eller så blir det en kortare jaktlek som belöning, lite ”skojbrottning” eller klia på ryggen. Här kan jag variera oerhört och hunden kan aldrig riktigt veta vad belöningen blir.
Dessutom så delar jag ofta träningspassen i små, små, delar, vilket fungerar alldeles utmärkt när jag tränar flera hundar samtidigt, då får de flera korta pass var. Och jag brukar kolla på hunden, när den ser som lyckligast ut över belöningen tar vi paus, och så får nästa hund ut och träna. På så vis har jag märkt att hundarna aldrig hinner tappa fokus och de älskar verkligen träningen.


Bortsett från när vi tävlar, där är bara fysisk kontakt som belöning, jag klappar om hundarna, och de brukar välja att studsa rätt upp i min famn. När vi sedan kommit ifrån banområdet kan de få en större godibit, men jag brukar vara sparsam med godis precis omkring banan med hänsyn till de andra tävlande.
I viltspåret däremot tar inte mina hundar lek som belöning, där vill de ha godis, en tuggpinne, eller lite laxpastej eller liknande, innan de sen tar klöven och bär till bilen. Men i viltspåret stör det heller ingen annan hund om mina får godis precis vid mål.

KOM I TID! 😉


Förra månaden pratade vi om vad man skulle tänka på när man ska ut och tävla, och jag hoppas att många av er vågar ge er ut på tävlingsbanorna under sommaren, och jag hoppas även på att få träffa många av er på olika evenemang i sommar.
I början av veckan var jag i väg och tävlade rallylydnad igen, lite komiskt blev det med tanke på att jag förra månaden poängterade hur viktigt jag tycker det var att komma i god tid till tävlingsplatsen. Men efter lite trafikolyckor som bildade köer kom vi ca 1 timma försent, lagom när jag var på plats var det redan minsta hundens tur att starta, utan att ha sett varken banskiss eller haft chans att gå banvandring tog vi oss runt banan med ett kvalificerat resultat och han fick också titeln RLDN. Det lustiga i situationen är att jag tror aldrig någonsin han gått så fokuserad som han gjorde då. Troligtvis med tanke på att jag var stressad och väldigt osäker på vart jag skulle ta vägen vid nästa skylt. Detta krävde extrem koncentration hos honom för att ha koll på sin förvirrade matte.

KÄMPA!

Nu så här i efterhand kan jag konstatera att jag aldrig lärt mig så mycket på en tävling som jag gjorde då. Men det jag vill ha sagt är att även om allt är planerat in i minsta detalj kan vad som helst komma emellan, men ge inte upp för det, kämpa som ett team tillsammans med din hund, det viktigaste är att ni båda har skoj, vad andra tycker och tänker spelar ingen roll.

/Rebecka på Team ESSPaws – http://parrotmusic.se/hundkurser/